Senaste nytt  1  2  3  4  5  6  

10 januari 2005

Dante hemma igen!

Ikväll kom Dante hem igen från Japan. Undertecknad, Saga, Marianne, Sigge och Dantes värdbror Tom (som är i Sverige som utbytesstudent sedan i somras) åkte ut till Arlanda och mötte upp.

Härmed får väl denna Dantes dagbok från Japan anses avslutad.

/redaktörn

31 december 2004

Det snöar idag för första gången detta år!

Dante

30 december 2004

Hej!

Här kommer min sista rapport om läget här hemma i Japan. Jag har det bra med min familj och vi har just kommit hem från en resa till Kyushu (den stora ön som ligger mest åt söder).

Jag, min värdmor (Yuko) och värdbror (Hiroshi) satte oss på eftermiddagen den 25:e på ett plan till Fukouka. Detta var en trevlig liten resa som gav en god start på vad som skulle visa sig vara en resa i bussens tecken. Det som kan sägas om japanska resor är att dom ar välordnade och inte lämnar några öppningar för dötid. Det första som kan nämnas om vårt lilla sällskap är att vi samlades på flygplatsen där vi sedan blev uppropade för att kolla så att alla var där, sedan uppmanades vi att se till att vi inte glömt något för att sedan följa vår guide till bussen. Bussen skulle snart visa sig vara vårt främsta tillhåll för tre dagar framåt.

Resan leddes av en reseledare som hade hand om bokningar och alla hotell, måltider och andra aktiviteter som vi skulle ge oss ut på. Den andra som ledde turen var vår fantastiska guide. Hon var av en annan kaliber än dom guider som jag kan tänka mig och se framför mig från andra länder och turer. Hon var en infödd (alltså från Kyushu) och kunde både det lokala språket (som vi fick en kurs i) och var mer än välutbildad när det gällde dom platser som vi besökte.

Det finns en annan del av denna som guide som behöver utforskas och det är språket. I japanskan så finns det en tre olika språk för att vara exakt. Det är det vanliga, det artiga och det ödmjuka språket som gäller. Konsten att kunna blanda dessa tre olika sätt att tala är en konst som dom flesta japaner inte är invigda i. Denna guide kunde denna konst väldigt väl och visade det genom att ägna mer än fem minuter bara för att säga något som en vanlig jeppe skulle sagt på tre röda. Detta med artighet är ju såklart viktigt så det är inte konstigt att dom flesta av japanerna var imponerade.

Hur som helst sa började vi vår resa med att åka till en liten stad på andra sedan bergen (landet består ju bara av berg) där vi skulle tillbringa natten. Den del av Kyushu som vi åkte till är känd for sina varma källor och det hotell som vi övernattade på är inget undantag. Dom hade ett trevligt Onsen (alltså en stor pool med hett vatten och tvättanläggning) där vi tvättade oss för att sedan inta en stärkande måltid bestående av “Sashimi”, diverse fisk och en gryta där vi själva kokade en del av maten. Allt detta var synnerligen aptitligt och efter maten och badet så satt det fint med att somna till och vakna nästa morgon. Det enda problemet låg väl i den inte allt for bekväma “Yukatan” (morgonrocken) som vi bar till och från badet och när vi skulle sova.

Den andra dagen så drabbades jag av den japanska effektiviteten och morgonpiggheten. Yuko och Hiroshi bestämde sig för att gå upp extra tidigt för att hinna med ett morgonbad. Jag bestämde mig efter att ha blivit väckt för att visa på lite västerländsk lättja och sov glatt in till klockan sju! Frukosten var en orgie i ris, fisk och grönsaker men inget speciellt för smaklökarna. När vi sedan gav oss ut på vår andra dag så fick jag se ett annat glatt bevis på japansk kundservice. Större delen av personalen stod utanför och vinkade av oss. Detta gjorde dom på alla hotell eller affärer som vår buss stannade på förutom det västerländska hotellet i Nagasaki.

Hur som haver så åkte vi upp i bergen men som omväxling så stannade vi där. Första anhalt var en liten by som hade en sjö som var varm året runt. Vi kunde alla se ånga stiga upp från den. Efter det så besökte vi en gammal utdöd vulkan och fick veta lite om bergens historia. Nästa anhalt var en känd källa där det fanns gott vatten (ungefär som kranvatten i Sverige). Sist var en intressant liten dalgång så att säga. Den bestod av en mängd små broar och gångvägar som gav ypperliga tillfällen till att stirra ner på det vackra vattnet som fanns längre ner. Ett roligt faktum som jag lärde mig är hur högt vatten kan stiga av ett par kraftiga tyfoner. Vattennivån under tyfonsäsongen var flera meter högre än den var nu. Efter att ha förundrats över naturens skönhet i en eller två timmar så begav vi oss i maklig takt tillbaka till bussen. Efter att ha åkt runt lite så kom vi sedan till slut till vart hotell. Ett trevligt sådant med god mat och ett skönt badhus där jag kunde skölja bort dagens trötthet.

Den tredje och sista dagen utspelade sig på vägen till Nagasaki. Den första och mest intressanta upplevelsen var när vi åkte på en liten båttur. Dessa båtar passar in i kategorin mini och lägst av alla. Dom var väldigt små bekväma och långsmala och hade en jättelång “kotatsu” ombord. (ett element under ett bord övertäckt med en filt som man stopper in benen under.) Efter denna trevliga upplevelse så var det dags för att röra sig vidare. Nagasaki var inget speciellt som stad sagt, parken rest till minne av kärnvapenbombens offer var fin och minnesväckande men mycket mer än så var det inte. Staden är annars belägen mest på sluttningar vilket ger den en känsla av Stockholm eller San Francisco. Efter att ha checkat in så drog vi oss ner till ett litet ställe som sålde “Gyosa” (små friterade degknyten med fyllning). Efter att ha intagit denna förrätt så drog vi vidare till en liten krog och tog oss en tallrik “Ramen” (tunna nudlar). Eftersom staden är känd för att vara vacker på kvällen så tog vi oss upp på den högsta utkiksposten (typ Fåfängan gånger 5) och såg ut över staden. Med detta avslutat så började vi röra oss mot hotellet. Hiroshi var trött så han gick upp på rummet medan jag och Yuko gick ut på bio. Efter en trevlig dag så gick vi och lade oss.

Nu på den sista dagen så packade vi ihop oss för att återigen bege oss till bussen. Efter ett par timmars snällt snusande i bussen så var vi äntligen framme vid flygplatsen där vi efter en timmes väntetid kunde hoppa in i planet och åka hem till Nagoya igen. En lyckad resa allt som allt med alla ingredienser som en bra resa ska ha.

Dante

20 december 2004

Snart kommer Dante hem

Måndagen den 10 januari kommer Dante hem till Sverige igen. Just nu är Marianne och hälsar på i Japan.

25 november 2004

Hej allihopa där hemma i Sverige!

Jag har haft en intressant tid sedan jag skrev senast. Jag har läst en del och gått i skolan men förutom det så har min vän Mike åkt hem. Jag har varit på ett nöjesfält och jag har träffat nya vänner. Jag har också varit på ett möte med den svenska föreningen i Nagoya och träffat en del andra svenskar – för en gångs skull.

Just nu pluggar jag för att kunna klara JLPT (Japanese Language Proficiency Test) på den tredje nivån. För er som inte känner till det testet så är det ett test uppdelat på fyra nivåer. Nivå fyra är lättast och nivå ett svårast. Det är uppdelat i en grammatik- en läsförståelse-, och en hörförståelsedel. Att det inte finns en del för talförmåga är lite märkligt men det går inte att göra något åt. Det är ju ett erkänt faktum att talad japanska och skriven japanska är nästan helt skilda.

För lite mer än en vecka vecka sedan så åkte vi till Kyoto, eller egentligen till ett antal tempelplatser i närheten av Kyoto. (Att jag redan är ganska trött på tempel kommer kanske att framgå av min redovisning.) Den största tempelplatsen låg på berget Heiei. Templet heter Sanzen-In och tillhör Tendaisekten av esoterisk buddism. Templet är ett av dom absolute äldsta iJjapan och det har brunnit ner flera gånger. Den senaste gången var när Japan blev enat under den militära regering som skulle regera landet fram till Japans öppnande. Det är värt att notera att anledningen till att templet brändes ner var för att deras privata arme ställde till med allt för mycket problem i området och alltså riskerade freden. Detta var inte tillåtet och alltså brändes templet ner och “krigarmunkarna” blev nästan alla avrättade. (Möjligtvis var det ett annat tempel men historien är den samma.) Det var intressant förutom att tempel har jag sett lite för många av så jag blir inte imponerad längre. Hur som helst så besökte vi också en liten stad nedanför berget – en liten stad i princip fullständigt dominerad av tempel. Det var en intressant dag men inte så mycket går att säga om det utan att besöka stället.

Nu för tre veckor sedan så samlades vi YFU-studenter och värdfamiljer och tittade på lite traditionell japansk dans. Det var inte det roligaste jag gjort men det märktes att jag i alla fall kunde dölja det. Dom andra studenterna visade ett klart ointresse för hela spektaklet vilket fick mig att känna mig obekväm. Jag kände att dom inte visade någon tacksamhet mot att YFU-folket försökte fixa något speciellt för oss. Det kändes som om dom andra studenterna bara betedde sig som bortskämda barnungar. Jag känner nu att det inte finns någon motivering till att träffa dom andra.

Hur som helst så är det fortfarande ganska varmt och skönt på dagarna (gick i T-tröja igår) men morgnarna är ett riktigt helvete eftersom det ar varmt under täcket men kallt som f-n utanför.

Dante

23 november 2004

Hej!

Här är det sommarväder så det står härliga till. Att sitta här under lunch- eller eftermiddagstiden påminner starkt om en svensk april eller tidig maj. Det råkar just nu vara ett strålande väder med allt som det innebär. Jag har det som vanligt med skolan men det fina vädret gör att det känns mindre tråkigt att gå upp på morgnarna. Tyfonsäsongen är slut så det kommer nog inga mer av den sorten. För att tala om tyfoner så har det varit ett rekordår för tyfoner och i princip allt annat extremt väder. Att sedan jordbävningarna också varit rekordartade kanske borde nämnas.

Den enda stora förändringen som skett ar på folkfronten. Min polare Mike som nu lämnat skolan gör att utlänningsbefolkningen sjönk med en femtedel. Det som kan sägas vara positivt med att han lämnade skolan är att den andra studenten här - "Guy" - har slutat vara så otroligt jobbig. Han och Mike var lite väl jobbiga tillsammans.

Men sådant vid sidan så har jag varit på besök i närheten av Kyoto där jag hade en tempelfest utan like. Inte det att det var en fest på ett tempel utan mer det att det fanns så många tempel. Under den resan så fick jag bekanta mig med några av dom kändaste templen som finns i Japan just nu. Uppe på berget Heieisan så var det ett tempel som stått där sedan 1000-talet. Att templen blivit nerbrända flera gånger under Japans våldsamma historia gör inte sa mycket. Dom har nämligen blivit uppbyggda igen och igen. Tempelområdena är väldigt vackra och skogsfyllda. Dom ligger alltid lagom oländigt till som en större variant av Fåfängan i princip. Men sådant åsido så är tempel tempel oavsett hur många gånger som jag ser dom. Att dom sedan är viktiga historiska monument är mer som kuriosa.

Mina andra äventyr är inget att prata om egentligen. Det enda andra som är värt att nämna är att min kompis Daiske kom på besök här hos mig. Det är han som tillbringade förra året uppe i Dalarna med att plugga svenska. Vi hade en kul dag där både han och jag fick använda vår svenska mer än vi gjort på flera månader. Nu så har det inte hänt så mycket mer så jag tar och rundar av här.

Dante

19 november 2004

Läs Dantes senaste artikel "Terrorister och regeringar" på sourze.se

8 november 2004

• Läs Dantes artikel "Som att vara i en annan värld" på www.sourze.se • Artikeln finns även med i Sourze pappersupplaga nr 5 och kan beskådas här i PDF-format.   (För att läsa PDF:er behövs Adobe Acrobat som kan hämtas gratis här.)

31 oktober 2004

> Hej gubben, och tack för brev. Jag lägger ut på sajten nu i helgen.
> Firas det Halloween i Japan? Här är det värsta pådraget nu. Alla
> affärer är fulla med pumpor och skit. Det är 10 grader ute och
> regnigt och grått. Blir mörkt redan vid halv fem. Brrrr! Hur är
> vädret hos dig? Märkte du av jordbävningarna?
>
> Puss, ha det bra. Hörs snart igen.
>
> /ppapa

Tja, Halloween har jag inte sett av någonstans än så länge. Jag kände inte heller av jordbävningen förutom alla bilder och all info som tv visar upp. Bilderna är väldigt nogranna, speciellt några som dom visade från när jordbävningen kom och hela hus började svaja. Vädret är inget att prata om, det regnar en hel del (som vanligt) och det blir mörkt vid drygt sextiden. Det har i och för sig alltid blivit mörkt här tidigt. Under sommaren blev jag alltid lika upprörd eftersom natten fortfarande kom vid drygt åttatiden istället för den normala tiotiden och liknande. Värmen ligger väl drygt vid tio-tjugo grader, den största skillnaden är mellan solsken och skugga. På en solig dag kan vi fortfarande gå ut i kortbyxor och T-tröja men är det mörkt så vill jag gärna ha en kavaj eller lätt jacka på.

Dante

30 oktober 2004

Hejsan!

Efter att ha haft en paus från att skriva något om det som händer här i Japan så är jag tillbaka. Under dom senaste veckorna så har en del hänt här. Michael från Australien kommer att åka hem om lite mer än en vecka och då blir jag ensam utlänning. Jag har inget emot det längre eftersom Michael börjar gå mig lite mycket på nerverna. Vi har avslutat boken som vi pluggat med och kommer att ha ett test nästa vecka. Ett test som jag personligen inte tror kommer att gå så bra. Boken är ganska lång och innehållet är mastigt så jag hoppas att urvalet av frågor är balanserat och inte lika illa som vanligt.

Nu så är det annars ganska kul att vara i Japan. Mer än vanligt vill säga. Jag har träffat min kompis Dajske. Han var i Sverige från förra året och kom hem till Japan för bara några månader sedan. Vi gick ut och tog en kopp kaffe och snackade ett tag förra veckan.

Igår så åkte jag till Aichi-prefekturens universitet och hälsade på min kompis Mayu och tittade på deras skolfestival. Det var väldans intressant eftersom jag aldrig varit på någon universitetsfestival. Dom hade internationellt tema och jag käkade en kebab och snackade japanska med en ryska samtidigt som jag lyssnade på jazz. Så det kändes härligt och internationellt. Efter att det började kvällas så rundades festivalen av för att dom skulle kunna fortsatta idag.

Idag så var jag tvungen att gå till skolan (suck och stön) men det gick ganska bra förutom att Mike skulle börja bråka med vår lärare. Han blev upprörd eftersom Mike sa att han inte brydde sig om utbildningen som vår lärare (Sears) lägger ner sin fritid på. Det kändes väldigt dåligt att behöva lyssna på honom tala om att han inte brydde sig och att han inte var intresserad. Det är en sak att tycka att det ar meningslöst men en annan att spotta sina lärare i ansiktet med det. Jag är väl heller inte den snällaste egentligen eftersom jag helst skulle vilja skrika på matteläraren om hur mycket jag inte vill göra matte. Hur som helst så kommer det nog att bli lugnare och mer japanskt i skolan när Mike åkt hem.

Idag så åkte jag till ett intressant ställe. Jag åkte till "Denpark", alltså en dansk temapark. Det var en av dom mest intressanta sakerna jag sett runt Nagoya. Inte för att stället var så intressant utan mera för att det var så pittoreskt. Det kändes inte alls som om det hade något med Danmark att göra utan det var mer ett tema. Det fanns danska saker, som tex. att alla dom kvinnliga arbetarna hade folkdräkter (typ riktiga). Mayu, min kompis, jobbar här under helgerna och idag så jobbade hon på Legohuset. Ett hus där dom sålde Lego och hade mängder med Lego som vem som helst kunde leka med. Jag behövde ta två tag och en buss för att komma till parken men efter att jag kom dit så fanns det en skara barn där. Det roliga var att när jag gick förbi så kollade dom alla på mig som om det var första gången dom sett en utlänning (kanske det var det) men sen så sa jag "konnichiwa)... Då blev det liv i luckan men jag hade redan börjat att gå därifrån så jag orkade inte leka mer med deras huvuden. Det var väldigt lite folk idag eftersom det regnade så Mayu hade en lång paus mest hela dagen. Vi snackade och gjorde ingenting fram tills stängningsdags och sedan sa åkte vi in till stan och spelade lite biljard och käkade. Efter det så var vi ganska sömniga så vi började röra oss hemåt och nu så sitter jag här hemma och skriver till er där hemma i Svedala.

Dante

17 oktober 2004

Utflykt till bergen

Jag sitter här vid datorn för att skriva ner lite av mina senaste upptäckter. Jag var bara för en vecka sedan på en tripp till bergen tillsammans med min värdfamilj. Vi gick upp tidigt för att hinna med en buss. Det var en charterbuss som vi med viss trötthet bordade vid klockan sju denna måndag morgon för att bege oss på vår fem-timmars tripp. Efter en eller två timmar så var det sovdags så att säga. Jag somnade nog mer än en gång under denna resa. Men under den tiden som jag var vaken så fick jag se en hel del av dom typiska skogsklädda japanska bergen. Vägarna uppe i bergen ger en viss känsla av rädsla eftersom dom (som alla bergsvägar) placerar oss som resande precis vid stupkanten.

Men när vi väl kom fram till stället vi skulle till så kändes det otroligt bra. Vädret var turligt nog sagolikt så det gick bra att promenera i detta vackra landskap. Landskapet som bredde ut sig framför mig hade en distinkt känsla av Sverige. När vi lämnade bussen och slog oss ner vid en av picknickplatserna för att äta lunch så kändes det precis som hemma. Det var varmt och skönt i solen så det var inte nödvändigt att använda jacka. Men gick solen i moln så kändes det att vi var på en viss höjd över havsytan. Träden som dominerade landskapet var björk och gran. Detta plus att området hade ett stort träskområde och en grupp kor skapade en känsla av att vara på landet. Det intressanta med landskapet var också det att det fanns mängder av svampar men det verkade som om ingen visste något om dom. Detta kan ha att göra med att det inte är tillåtet att plocka svampar här och ta med sig dom. Trots att jag inte är någon specialist på svampar så kände jag att min lilla kunskap om svampar räckte för att peka ut några flugsvampar och röksvampar. Hela området var väldigt stort men eftersom vi inte hade oändligt med tid så såg vi bara en del av det.

Bussen skulle avgå från ett badhus en bit längre bort. Badhuset ifråga var speciellt eftersom vattnet som kom från dom heta källorna var vitt av dom olika mineralerna som fanns i det. Jag blev tidigt oinspirerad på grund av att vattnet inte bara hade en lustig färg utan också en lukt som lämnade övrigt att önska. Lukten kan bäst beskrivas som dåliga ägg eller liknande lukter. Efter att ha badat ordentligt så var det dags att sätta sig ner och softa ett tag tills bussen skulle komma. Så vi satte oss ner, tog något att dricka och sedan så gick vi ut och hoppade på bussen. Hemresan bjöd inte på något speciellt förutom det faktum att det återigen tog oss fem timmar att komma hem till Nagoya och sedan ytterligare en timme för att komma hem till Komaki.

Tyvärr får jag säga att resan var ett misslyckande för mig personligen. På tisdagen när jag sen gick till skolan så mådde jag inte alls bra. Jag mådde faktiskt så dåligt att jag varit sängliggande sedan dess. Jag åkte på en ordentlig förkylning plus ont i halsen. Det är inte så illa att vara sjuk ur vanligt perspektiv så jag kan inte klaga så mycket. Ett roligt faktum att konstatera är att jag under dom senaste dagarna tagit sex tabletter efter varje måltid mot förkylningen och min onda hals. En sådan mängd tabletter är inget konstigt här, fast jag tyckte det kändes lite märkligt att under en dag ta mer tabletter för en förkylning än vad jag skulle tagit penicillin under en hel vecka. Förutom det så har inget speciellt hänt här. Nästa vecka så är det test och hur det går får ni veta efteråt.

Dante

mer »