Senaste nytt 1 2 3 4 5 6
Träningsläger
En vecka av allt det som jag missat. Jag kan först nu börja med en summering av händelserna under mitt veckolånga läger med Yui Shin Kai-toppen. Om du som läser den här lilla storyn blir intresserad och känner att du vill läsa mer detaljerat, kolla upp Yui Shin Kais hemsida där den långa versionen finns.
Jag tänkte börja börja med början. På fredagen den sjuttonde september så stannade jag hemma från skolan. Jag hade informerat alla de rätta personerna och förklarat att jag skulle åka på fredagen sa jag var hemma och tog det lugnt. Vid femtiden så åkte vi ifrån Nagoya station till Shizouka och sedan till Shimizu. Min värdmor åkte med min värdbror till ett YFU-möte i Tokyo.
Jag kom till Shimizu och började leta efter mitt hotell. Det skulle ligga väldigt nära stationen hade jag fått förklarat för mig. Jag hittade en karta efter att ha utforskat trakten runt stationen. Jag följde vägen som kartan sa var rätt tills jag kom fram till ett tågspår. Detta spår fanns inte med på kartan vad jag kom ihåg så jag korsade inte spåret. (BAD IDEA!) Jag gick istället upp för en lång väg som jag tänkte var rätt. Tyvärr så kom jag efter en tjugo minuter fram till ett litet tempel. Jag vände då rakt om och gick tillbaka till en av bokaffärerna som jag sett längre ner på gatan. Dom kunde sälja mig en karta och berätta för mig var jag var. Sedan så fanns ju inte hotellet med på kartan så jag var tvungen att fråga biträdet att berätta var “Tokiwa” låg. Det visade sig ligga ungefär fem minuter ifrån där tågspåret var. Jag blev lite lätt (ehum) irriterad på mig själv och skyndade raskt till hotellet. När jag kommit till hotellet så checkade jag in och gick ut för att köpa något att äta. Jag åt ensam för första gången sen jag kom till Japan. Det var en unik upplevelse och jag kände mig mycket nöjd.
Efter det så gick jag hem och såg på film tog ett bad, ringde en kompis mobil, (väldans dyrt blev det) och sedan skulle jag gå och lägga mig. Jag hade faktiskt hunnit krypa ner i sängen när jag hör två oborstade röster tala svenska ute i trappan. Jag skyndar mig upp klädd bara i min lilla natt-“Yukata” för att överraska grabbarna. Det blev väl det mest känslofulla som jag upplevt här. Efter att trevligheterna var över och jag kom på att jag glömt nyckeln på rummet (dörrarna låses automatiskt) så lyckades grabbarna checka in på rummen medan jag hämtade vaktmästaren for att öppna dörren. Strax därefter så gick vi ner i lobbyn och hälsade på alla dom andra som kommit. Jag fick återse många efterlängtade ansikten och en hel del nya. Vi tre gick sedan ut på en liten promenad och tog oss något att dricka samtidigt som vi talade om allt som hänt hemma i Sverige och här i Japan.
Dagen slutade egentligen där och när lördagen tog vid så kändes det som hemma. Vi gjorde uppställning, gick igenom regler och tränade lite innan vi återvände till hotellet och sedan gick på den stora festen. Mängder av dricka senare så upplöstes festen i gott mod med att jag återvände till hotellet, bytte om till avslappade kläder och gick sedan ut med engelsmännen.
Söndagen med tävling och allt var den tröttaste dagen. En del var märkbart slitna efter en lång lördag. Men stämningen var hög och det var en stämning av vänskaplig tävling, värdig YUI SHIN KAI:s principer. Efter tävlingen så gick bara vi svenskar ut och tog oss något att äta och dricka. Vi var alla trötta men nöjda med hur lägret utvecklade sig.
Måndagen var den enda dagen som var helt ägnad åt träning. Tyvärr för speciellt Matts så var det i princip bara grundtekniker och inget nytt att satta tänderna i. Jag var nöjd eftersom min långa semester tvingat ner min teknik och tajming men det kändes ändå som om många här kunde behöva en uppslipning. Det var alltför många som inte verkade vara helt på det klara med vad dom höll på med.
Tisdagen var ägnad åt att åka till Fuji och “Fujinomiya dojo”. Dojo-besöket är känt eftersom det alltid blir lika mycket drickande. Dom bjöd på massor av roliga saker att dricka, bland annat en sorts sake från Okinawa med 60% alkohol. Det och mycket annat flödade över skulle jag kunna saga... På bussen hem blev det improviserad Karaoke med nationalsångs-tema. Jag fick hålla nationalstoltheten i topp eftersom jag verkade vara den enda som kom ihåg en eller två verser. (Tur att bara vi förstod svenska.) Torsdagen ägnades åt att träna, te-ceremoni och Zazen (Zenmeditation). Kunde inte alls släppa tankarna så jag bad om att få ett slag på ryggen. Funkade bra och sedan var det inga problem.
Torsdagen var upplösning av lägret och den dagen som jag återvände till Nagoya. Jag tog Shinkansen och var hemma vid åtta-nio tiden. Den kvällen så somnade jag vid klockan två på natten. Jag vaknade sedan klockan halv fyra på fredag eftermiddag. Det var slutet på mitt tränings-läger och min återvisit till den stora världen med dom vuxna pojkarna.
Dante
Dante är på internationellt träningsläger med tävlingar tillsammans med sina klubbkamrater från Sverige och det verkar gå ganska bra; bronsplats för Dante. Sensei Matts och Dante skriver dagbok och visar bilder på YuiShinKais webbplats.
Nya bilder från Dante upplagda här
Hej, alla där hemma.
Jag är tillbaka vid skolbänken men än finns det hopp för min själ. Inte för att vara konstig men det känns bra att vara tillbaka i skolan igen. Tur att jag skriver på svenska för annars så skulle väl jag aldrig vara ifred från utlänningarna.
Att läsa är min räddning och de böcker som jag slukat passar in på en lista med New Yorks bestsellers största namn. OM man gillar historia annan än den som vi lär oss i skolan. Att lägga till namnen för de mindre forskningsvärda är ”The Da Vinci Code”, en bra bok som i princip berättar det som står i ”Holy Blood, Holy Grail” fast med en story och mindre fakta.
Jag har under de senaste dagarna upplevt följande: en tyfon, fyra jordbävningar och en massa regn.
För att inte förhärska ämnet så ska jag övergå till något intressantare. Att nämna Japan är som att tala om Stockholm för japaner. De har aldrig varit där men de nickar förstående och säger att de förstår. Jag ska väl påpeka att Sverige står högt i kurs och att de flesta tycker att Amerika är dåligt och att Bush är en komplett skam och ett stort skämt. Detta gäller inte all men många så klart. Jag vet inte om jag nämnt det men japaner har en massa roliga saker för sig. Till exempel så är det just nu höst – alltså inte sommar – borde väl vara svalt. Nix, det som vi i Sverige skulle kalla svalt och till och med skönt är vinter i Japan. Att nämna att temperaturen i Sverige kan ligga på tolv-tretton grader är som att säga att det är vinter och alla ryser genast till. Det faktum att det faktiskt är mycket svalare är något som gärna faller ur minnet eftersom det inte är ofta som en svenne kan njuta av en lång varm sommar. Speciellt om denna sommar råkar vara höst och sommaren var mycket varmare.
Jag har äntligen haft ett möte med syfte att lära ut svenska. Det gick smärtfritt och denna fredag ska jag göra om det. En punkt som ofta nämns i det som finns att läsa om Japan är deras sätt att behandla utlänningar. Det märks att utlänningar är en egen ras i Japan. Enligt vissa siffror kan det finnas så mycket som en miljon koreaner i Japan som aldrig får komma in i det japanska samhället eftersom de inte räknas som japaner även fast de ser ut och låter som dem. Detta leder till att denna grupp utgör ett konstant problem eftersom de i sin dåliga ställning ofta hamnar i en position där de sysslar med smutsiga affärer och ren kriminalitet. Ett talande exempel om vad utanförskap kan göra med människor.
Sen så kan jag rapportera att det som brukar sägas om att japaner blir vuxna senare är sant. Det är både dåligt och bra. På ett sätt så har japanerna det system som den svenska staten vill att ungdomar ska falla in i. Japansk skola är helt annorlunda och det faktum att lärarna och eleverna hålls till strikta scheman som inte tillåter eget tänkande blir alla mindre upprorsbenägna. Att det också i Japan finns en mycket större koncentration på vuxenfronten hjälper så klart till. Detta i kombination med en nästan överväldigande mängd poliser skapar världens bästa kontrollsamhälle. Det är inte märkligt att de flesta inte lyckas uttrycka sina egna idéer i någon större utsträckning. Detta ska så klart inte tas som en beskrivning utan som en sammanfattning av mina egna blickar av vad jag läst och vad jag lyckats få in från olika personer i Japan.
De som speciellt är hårda mot ungdomar är de som är över tjugo år. Några går så långt som till att säga att det inte finns några roliga människor i gymnasiet och att inga har blivit vuxna innan tjugo. Det är så klart inte sant. Om du pluggar på universitet så räknas du i princip som vuxen, beroende på lite olika saker. Att sen säga att japaner både skjuter ifrån sig barnen så mycket de kan och samtidigt nästan kväver vissa av dem i ett överbeskyddande sätt är ganska motsägande men också väldigt talande. Ta till exempel att många vuxna bor med sina föräldrar fortfarande. (En situation som i Sverige framstår som högst opassande.) Andra har en sådan relation att de fortfarande är barn inför sina föräldrar, alltså att föräldrarna behandlar dem som barn. Bästa exemplet på det är min värdfar och hans föräldrar. De behandlar honom som om han fortfarande var en liten pojke, och det bara är så. (Detta fick jag förklarat för mig av min värdmor.) Ett exempel på hur de skjuter och håller i sina barn är systemet med kvällskola och klubbar. En tjej jag träffat – Yuko – pluggar varje dag i skolan plus hela lördagen och söndagen. Detta innebär vanlig skola, klubbaktivitet, och kvällskola 6-7 dagar i veckan. Hon var ledig på sin födelsedag. Efter det har jag inte sett en skymt av henne. Det samtidigt som hon har en mamma som inte skulle låta henne komma hem en sekund för sent utan att bli hysterisk. Detta har jag också fått förklarat från flera källor. Speciellt från min värdmor. Flickans mor hade en likadan uppväxt med en mor som ville att hon skulle plugga nära, gå på universitet nära hemmet och gifta sig och bo när till hemmet. Detta kan så att säga pågå i generationer.
Fenomenet sträcker sig inte till killar men de har en annan förbannelse. Eftersom det ganska enkelt kan sägas att en mans plikt är att jobba och få in pengar till sin familj så lär sig de flesta män inget om att ta hand om sig själva. De som pluggar har ändå vägen till universitetet och kommer in till ett visst universitet kan automatiskt få en plats på ett stort företag – oftast ett speciellt som alltid rekryterar från samma skola – och sen jobba där hela sitt liv. Detta tillsammans med fenomenet med att man oftast inte behöver göra något hemma skapar en tradition av att män är fullständigt hjälplösa om de måste ta hand om sig själva. Flickor får lära sig sådant de måste kunna när de gifter sig eftersom deras man kommer förutsätta att de kan vissa saker när de gifter sig. En uppfattning som speglar den i det konservativa Amerika.
Problemet kommer så klart med det faktum att det låter oerhört sexistiskt och dåligt för kvinnor men det är egentligen inte i närheten av hur det är. Enligt många källor så beter sig männen fortfarande ganska dåligt men kvinnorna är inte några späda lamm som ska vaktas, utan självständiga individer. Detta plus det faktum att männen inte kan klara sig själva och att kvinnorna av tradition är de som har hand om pengarna skapar en situation där balans råder. För att inte nämna att det av de flesta anses svagt att böja sig för sin man och göra vad han säger hela tiden.
Mer om allt kommer när jag kan komma på något mer att skriva om. Om ni har förslag så skicka dem till den vanliga adressen så får vi se.
Dante
Hej pappa, och alla där hemma, nu skall jag berätta lite om min senaste resa.
For lite drygt en vecka sedan så åkte jag, min värdmor (Yuko), min värdfar (Shigeyuki) och min värdbror (Hiroshi) till en stad som heter Matsue. Staden ligger på kusten mot Kina och är av modell liten och sömnig. Där sa bodde vi hos Yukos mor i tre dagar. Vi spenderade tiden med att:
1 - äta, dricka och sova gott
2 - åka på utflykter.
En vän till Yuko var just då i en stad i närheten och han skulle åka och bestiga ett berg. Det är inte ett berg som vi vanligtvis tänker oss utan mer av en stor kulle. Det fanns i alla fall en mängd tempel på detta berg coh en snyggt ordnad uppstigningsväg. Vi klättrade upp och tittade på den fina utsikten från ett av templen. Sedan klättrade vi lite mer och tittade på ett tempel som var byggt i en naturlig urgröpning i bergssidan. Dessa tempel var kända i Japan men, tja, ingen annan lär känna till dom.
Vad mer? Jo, vi besökte områdets kända trädgård vilket inte var att säga lite. Det var en trädgård av stora mått och och väldigt fin att titta på. Tyvärr så var vi där på kvällen så en del av dom fina färgerna försvann under natten. Men det gjorde inget eftersom vi först satte oss ner för att lyssna på en konsert kinesisk musik (klassisk sådan). Vi satt sen och tittade på en föreställning med en klassisk japansk dans för "barn". Det finns visst mängder av danser bevarade för vuxna men för barn finns det, om jag förstått det rätt, bara två stycken.
Efteråt så satte vi oss ner och åt områdets berömda Sashimi*. Den är känd över hela Japan eftersom det alltid är färsk fisk direkt från havet (alltså färskare än den vanliga). Det var gott, fast det behöver jag väl inte skriva om all mat som jag äter. Egentligen borde jag skriva när det inte är gott.
Dagen efter så åkte vi till ett hotell/spa. Det var ett Onsen (het källa) och ett modernt ryokan (japanskt hotell). Där så badade vi i dom heta baden och njöt av den underbara lyxen som ett första klassens hotell kan erbjuda. Till middag så åt vi en samling smårätter som i mycket påminde om tapas på spanska resturanger. Alla hade sin egen bricka, så att säga, och allt var av toppklass så det enda jag har att tillägga är att jag sov gott och att nästa dag åkte vi till Yukos mors hus igen.
Annars så kan jag notera att OS följs flitigt här på TV:n mer än en kanal
kör dygnet runt-rapportering och flashbacks av allt som händer och har hänt. Borde bara nämna judon eftersom japanerna visst tagit runt sex-sju guld än så länge...
Efter Matsue så åkte vi till Hiroshima... Ja, det stället som ni tror jag pratar om, den "rymliga ön" alltså. Jag besökte tillsammans med familjen bombmuseet och minnesplatserna. Det finns en del bilder från själva omradet som jag kommer att skicka över men än så länge får texten duga. Museet är, mer än något annat museum jag sett, imponerande och känsloladdat. Jag blev till och med förolämpad av alla amerikaner som inte visade någon ånger och som talade med höga röster medan alla andra höll sig lågmälda. Att jag reagerar så är lite lustigt men det har att göra med den distinkta känslan jag har av att inte vara en komplett utlänning. Jag umgås så mycket med min värdfamilj och japaner att jag slutar känna mig som en utlänning eftersom dom använder japanska när dom pratar med mig. En klar skillnad mot alla engelsktalande personer som jag träffar.
Efter det så åkte vi med tåg till ett av Japans mest berömda tempel. Ett tempel där den berömda Torii-porten står i vattnet när det är högvatten och på land när vattnet är lågt. Det är även hem till ett antal hundra hjortar som är helt tama. Dom har funnits och har varit skyddade på tempel-området i många år och nu är dom så tama att dom kommer upp till turister och vill få mat och bli klappade. Områdets tempel är fina men efter att ha sett ett antal hundra tempel så blir jag lite svårimponerad av storslagna byggnader i trä.
Efteråt så åkte vi till Yukos systers hus efter att vi ätit den berömda "Okonomiyakin" (Hiroshimas ar den godaste i Japan enligt utsago.) Vi blev välkomnade av deras alldeles enorma schäfer i hallen. Inget att oroa sig för - blir jag påmind om - han är bara en bebis. Jag får snabbt veta att hunden bara är sex månader gammal och att den troligvis kommer att bli lite drygt dubbelt så stor. Redan nu är den för stor för min smak. Det är också så att denna familj bor i ett vackert och stort hus i utkanten av Hiroshima, eller egentligen i en stad bredvid men det gör mindre skillnad. Därifrån så gjorde vi två utflykter; en för att kolla på ett sorts japanskt skansen (ni skulle bli imponerade om ni såg hur många det finns) och en för att äta deras berömda Udon-nudlar.
Igår var den sista dagen och vi gick och käkade på en trevlig indisk restaurang. Idag så reste vi hem och jag har spenderat hela dagen med att göra så lite som mojligt.
Dante
* Här blir redaktören mäkta avundsjuk och sugen!!!
|
Japan
Sverige
